Mycket tankar snurrar i huvudet nu när jag skriver detta. Jag tror inte ens jag kan beskriva med ord hur mycket denna donna betyder för mig. Hon är så mycket mer än min ponny. Hon är verkligen min bästan vän. Jag bara visste att det var hon jag skulle ha första gången jag red henne. Jag skulle göra allt i min makt för att få henne.

 

Jag tror att det är alla Lauras "donna" saker som hon har för sig som gör henne så underbart go! Som idag (igår) på tävlingen då gnäggar hon när hon ser mig komma. Buffar lite odrägligt, men så himla gulligt på mig och vill ut. Hon vet vad som är på g. Jag står och väntar på veterinären och hon snurrar och kan inte så stå still, råkar trampa någon på foten. Och rätt var det är när jag står och pratar med nån så går hon bara iväg... "så himla söt!" Jag fick en kommentar som löd "är det hästen eller du som leder". Haha jo det ska vara jag men inte alltid.

 

Nej tillbaka igen. Jag kan inte fatta att jag bara ska ha kvar min bebis i 1 år till. Visst ni kanske tänker, 1 år det är mycket. Men jag akn tala om att när jag vet med mig att om 1 år måste jag sälja min absoluta bästa vän så gör det ont. Det är ju bara så att vissa hästar gillar man mer än andra och Laura är en sån häst ut över det vanliga. Min älskade häst. Och återigen kankse ni tänker...Men varför kan du inte behålla henne då? Problemet löst! Men saken är den att jag vill nu Lauras bästa. Och det hon brinner för är att få vara ute på tävlingbanorna helst jämt. Bli riden ordentligt varje dag. Och det kommer inte jag kunna ge henne när jag blir 18. Så beslutet är för hennes bästa.

 

Men som sagt 1år kvar. Det ska bli mitt bästa år med henne någonsin. Jag ska ta vara på varje minut, sekund som går. För varje minut och sekund som går är värda så mycket i hennes närher.

 

För många kanske hon är en het lite galen ponny som är en riktig beatch rent ut sagt. Men för mig betyder hon allt. ♥

 

Det blev något rörigt detta inlägg och som sagt tror jag inte att det går att beskriva med ord vad hon betyder.